Blogg

När barn sätts i bur

Vidriga bilder från läger i USA, där flyktingbarn skiljs från sina föräldrar, sätts i burar (!) och gråter efter sina mammor och pappor sprids nu över världen. Avskyn mot Trump-administrationens hantering av små barn är stor och berättigad. Har du sett bilderna så kan du inte glömma dem. Har du sett bilderna så förstår du hur farlig den väg är att beträda som handlar om att till varje pris stoppa människor på flykt från att få en fristad. Ska något gott komma ur denna fruktansvärda situation, så skulle det vara om den gav kraft åt en rörelse för human flyktingpolitik över hela världen.

 

För även om bilderna från barnlägren i USA är förfärliga, så behöver vi också rannsaka oss själva och hur EU och Sverige hanterar flyktingfrågan. Redan förra året larmade Rädda barnen om missförhållanden i EU-läger på de grekiska öarna, där flyktingbarn hölls i burar och den psykiska ohälsan eskalerade. Igår meddelade statsminister Stefan Löfvén att han inte utesluter asylläger utanför EU. Allt för att hålla hjälpbehövande ifrån oss, någon annanstans där vi inte ser dem. Även om Sverige inte sätter barn i läger och separerar dem från sina familjer, så har vi sedan 2016 försvårat familjeåterföreningar genom högre krav på att kunna försörja sin familj. 2015 avslogs 100 ansökningar om familjeåterförening, 2017 var siffran 900. Den som inte har en tillräckligt stor bostad och tillräckligt hög inkomst får inte återförenas med sin familj. Jag tror alla kan föreställa sig vad det gör med en människa, att år efter år hållas ifrån sin familj, att kanske ha sin familj kvar i ett krigsdrabbat land och inte kunna hjälpa dem. Så, nej, Sverige bedriver inte på långa vägar en politik som är som Trumps, men vi har en hel del kvar att göra innan vår asylpolitik är något att vara stolt över.