Blogg

Vilket Sverige vill du fira på nationaldagen?

Jag har aldrig tidigare firat nationaldagen, men idag bjöd Ung Vänster och SSU in till ett firande för att försvara asylrätten, för att gemensamt stå upp för en human flyktingpolitik. Det är ett Sverige som står upp för alla människors lika värde och rättigheter som är värt att fira på nationaldagen, klarar vi inte att vara ett sådant land måste jag fråga mig varför vi firar. När Suhaib från Ung Vänster talade om sin flykt till Sverige, om familjer som splittras, om att sakna sin mamma – då kan jag lova att inte ett öga var torrt. Jag fick också möjlighet att hålla ett kort tal och ungefär så här sa jag då:

 

Vänner, systrar och bröder i kampen för en human asylpolitik! Vi samlas idag, på Sveriges nationaldag, för att tillsammans visa vilket Sverige vi vill leva i. Ett land som återigen blir en humanitär stormakt, som välkomnar människor på flykt, som hjälper dem som är i nöd att bygga en framtid tillsammans med oss.

 

Vi som är här idag kommer från olika partier, från olika rörelser, men vi förenas i kampen för solidaritet över nationsgränserna. När många partier anpassar sin retorik och sina förslag efter en rasistisk och hatisk agenda, då måste vi stå emot, visa att det finns ett alternativ. Vi är många och vi vill inte ha några förslag om mänskliga rättigheter bara för vissa, om stängda gränser och angiverisystem. Vi står här för att vårt Sverige med självklarhet ska följa Barnkonventionen, för att FN:s mänskliga rättigheter ska omfatta alla som vistas i vårt land.

 

Vi som samlats här idag vet att det är orimligt att prata om andrum på något annat sätt än att det är något som människor som flytt krig och förtryck förtjänar att få i Sverige. Trots det har vårt land en politik säger att det är Sverige som behöver andrum, att vi behöver stänga gränser och avvisa ungdomar från vårt land. Det är skamligt. Det är inte mitt Sverige.

 

Sverige har stramat åt sin flyktingpolitik rejält, med gränskontroller och en av EU:s hårdaste lagstiftningar tar sig inte många flyktingar längre till vårt land. Ensamkommande barn  får sin ålder uppskriven och hotas med utvisning. Detta trots att metoderna som används för att bedöma åldern anses osäkra. Många av de ensamkommande barn som finns i Sverige är afghaner som levt större delen av sitt liv i Iran, trots att de inte har några minnen av Afghanistan är det dit de riskerar att utvisas. Många har valt att ta sitt liv hellre än att skickas tillbaka.

 

Samtidigt som ungdomar utvisas till en oviss framtid i talibanernas Afghanistan går Sveriges ekonomi bättre än på länge, samtidigt som ungdomar våndas över besked om uppehållstillstånd eller inte så skriker Sverige efter arbetskraft inom allt från byggsektor till äldreomsorg. Dagens asylpolitik är alltså inte bara inhuman, den är dessutom dålig för samhällsutvecklingen. En allmän amnesti för ensamkommande barn som vistats i Sverige i minst ett år vore ett första steg mot en human asylpolitik och ett bättre samhälle. Vi får aldrig sluta kämpa för detta.

 

Vi har samlats här idag, på Sveriges nationaldag, för att visa vilka värden vi tycker att Sverige ska stå för. Medmänsklighet. Solidaritet. Allas lika värde. För vad händer med ett land, med tryggheten och med sammanhållningen, när vi börjar säga att mänskliga rättigheter inte är för alla människor? Jag tror att det gör oss alla otryggare. Vems rättigheter är det vi ska dra in härnäst?

 

Det finns de som säger att vi inte har råd att hjälpa medmänniskor i nöd, jag undrar: har vi råd att låta bli? Sverige är ett av världens rikaste länder, men resurserna är ojämlikt fördelade. Om vi hjälps åt och delar på rikedomarna har vi råd med medmänsklighet. Det är ett sådant land jag vill leva i. Det är ett sådant lands nationaldag jag vill fira.